Otto Hamel

Otto Hamel, ursprungligen Otto August Maximilian Hammel, var en berömd tysk målare som föddes i Erfurt den 6 mars 1866 och dog i Lohr am Main den 23 juli 1950. Hans konstnärliga karriär präglades av en imponerande utveckling.

Hamel föddes som son till en dekorationsmålare i Erfurt och visade tidigt intresse för måleri. Efter skolgången påbörjade han sin konstnärliga utbildning vid Royal Erfurt School of Art, där han studerade för kända konstnärer som historiemålaren Eduard von Hagen och Emanuel Semper. Hans passion och talang för måleri förde honom till Berlin, där han fortsatte sina studier hos Max Koch och Franz Skarbina med ett stipendium från staden Erfurt.

År 1888 fick Otto Hamel ett statligt stipendium som gav honom möjlighet att studera i Italien. Ett år senare öppnade han sin första ateljé i Berlin och fortsatte sin konstnärliga utveckling. Hans resor och studiebesök förde honom så småningom till Paris, där han kom i kontakt med impressionismen, som fick ett betydande inflytande på hans konst. Efter hemkomsten 1890 utsågs han till professor i dekorationsmåleri vid den berömda konst- och hantverksskolan i Hannover.

Under nationalsocialismens mörka tid var Otto Hamel medlem av Reichskammer der bildenden Künste. Under denna tid deltog han i de stora tyska konstutställningarna i München med sammanlagt 13 av sina verk, med undantag för 1942. Hans verk uppmärksammades och förvärvades av framstående personligheter som Adolf Hitler och de ledande nazistfunktionärerna Hermann Esser, Rudolf Hess och Joachim von Ribbentrop.

För att hedra hans 75-årsdag anordnades en specialutställning för att hylla hans viktiga verk. Utställningen arrangerades av det välrenommerade Galerie H. Menges i Hannover och åtföljdes av en informativ publikation som på ett imponerande sätt dokumenterade hans konstnärliga arv.