Alfred Seidel

Alfred Herbert Georg Seidel föddes i Breslau den 1 november 1913. Efter den tragiska förlusten av sin far Otto i första världskriget flyttade han tillsammans med sin mor Maria och sin syster Helene till deras hem i Scharley eller Deutsch-Piekar i Oberschlesien. Alfred Seidel tillbringade sin barndom där, i närheten av kolfälten nära den dåvarande gränsen till det ryska imperiet.

Han växte upp hos två mostrar och i sin mors yrke. Miljön präglades av småborgerliga värderingar och en djupt rotad katolicism. Seidel skrevs in i folkskolan i Deutsch-Piekar 1920 och flyttades till Realgymnasium i Beuthen 1924. Där upptäckte en uppmärksam teckningslärare hans talang och uppmuntrade den. Seidel kände sig redan tidigt dragen till konstnärligt skapande.

Strax före studentexamen 1933 lämnade han Realgymnasiet och började utbilda sig till teatermålare den 2 november 1933. Detta följdes av engagemang som teatermålare på Upper Silesian Landestheater i Beuthen och senare som den första teatermålaren och studiochefen på Stadttheater i Salzburg.

Under andra världskriget blev Seidel inkallad och sårad två gånger. Trots att han förlorade sitt högra öga var hans kall som konstnär orubbligt. Han skapade ett stort antal tryck, teckningar, målningar i olika tekniker samt glasmålningar och skulpturer. Hans livslånga intresse för litteratur återspeglades i hans illustrationer och litterära verk.

Efter sin frigivning från amerikansk fångenskap 1945 fann Seidel först ett nytt hem i Sillenbuch och från 1954 i Schorndorf. Han var under många år medlem i Esslingens konstnärsgille. Alfred Seidel avled i Schorndorf den 20 november 2001 och efterlämnade sin hustru Elisabeth och de tre barnen Susanne, Matthias och Christoph. År 2017 överlämnade hans arvingar merparten av hans verk till staden Schorndorf.

Alfred Seidel illustrerade många sagor, särskilt i början av sin karriär, och efterkrigstiden erbjöd honom ett idealiskt arbetsfält med nya utgåvor av klassiska sagor. Exempel på hans illustrationer är verk av Andersen, bröderna Grimm, Agnes Sapper och Tamara Ramsay. Senare ägnade han sig också åt att illustrera romaner, bl.a. av Egon H. Rakette.

Dessutom skapade han självständigt och utan särskilda beställningar grafik på litterära teman, som han sammanställde i s.k. ”grafiska cykler”. Det handlar om verk av Dostojevskij, Tolstoj, Molière, William Shakespeare och Friedrich Dürrenmatt samt grafik för tidskrifter och kalendrar.

Under hela sin skapande period producerade han ett stort antal verk i olika tekniker som oljemålningar, linoleumsnitt och akvareller. Hans favoritmotiv var religiösa eller mytologiska motiv samt porträtt från hans yrkesmässiga och personliga miljö. Landskapsbilder utgjorde ofta undantag.

Från 1957 och framåt började Seidel i allt högre grad utforma offentliga miljöer, i synnerhet de konstnärliga interiörerna i katolska kyrkor. Han skapade väggmosaiker, altare, tabernakel, klosterkyrkor och många glasmålningar för Rottenburg-Stuttgart stiftet.

Oberoende av uppdrag skrev Alfred Seidel också en rad dramer och noveller som behandlade olika teman som ”Christofer Columbus”, ”Konradin, den sista Hohenstaufen”, ”Schwund des Religiösen”, ”Erbschaftsbetrug” och ”Wege der Selbsterkenntnis”. Hans berättelser fokuserar särskilt på hans barndom och ungdom i Övre Schlesien samt på hans familjs upplevelser och möten.

År 1981 tilldelades Alfred Georg Seidel Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden för sitt konstnärliga arbete.