Friedrich Georg Papperitz

Friedrich Georg Papperitz, född den 3 augusti 1846 i Dresden och död den 26 februari 1918 i München, var en mångsidig tysk konstnär som arbetade inom områdena måleri, poesi och skulptur.

Hans konstnärliga utveckling började i Dresden, där han utvecklade sina färdigheter under ledning av J. C. C. Dahl och senare i München under Carl Rottmann. Mellan 1838 och 1841 vistades han i Rom och reste senare genom Norge och Spanien, där han hämtade ytterligare inspiration.

Gustav Friedrich Papperitz, Friedrich Georg Papperitz far, som själv var landskapsmålare, föddes i Dresden den 27 januari 1813 och dog i samma stad den 16 januari 1861. Tack vare sin far kom Friedrich Georg tidigt i kontakt med konstvärlden och fick värdefulla intryck av konstnärer som Ernst Hähnel, Julius Hübner, Robert Reinick, Ludwig Richter och Johannes Schilling. Hans formella utbildning förde honom till konstakademin i Dresden 1861-1864 och efter en period av självstudier 1866-1868 skrev han in sig vid akademin i Antwerpen, där han blev särskilt imponerad av Rubens och van Dycks verk. Därefter följde en sju månader lång vistelse i Paris.

År 1870 flyttade han till München och blev kort därefter uttagen som soldat i det fransk-preussiska kriget. Efter krigsslutet bosatte han sig i München för gott. Hans resor tog honom till olika europeiska städer, bland annat Paris, London, Holland, Schweiz och Italien. I sina tidigare kreativa faser ägnade han sig främst åt historiska och mytologiska teman, som i verket ”Ankomsten till underjorden”. Under sina senare år koncentrerade han sig på porträttmåleri och skrev även poesi. År 1896 tilldelades han titeln kunglig professor.