Heinrich Wilke

Heinrich Wilke föddes i Berlin den 3 februari 1869 och dog i Güstrow den 19 november 1952. Han var en tysk målare som främst specialiserade sig på porträtt, landskap och historiska scener.

Wilke studerade måleri vid Hochschule für Bildende Künste Berlin 1887-1891, där han bl.a. studerade för Hugo Vogel. Redan 1890 fick han utmärkelser för sina verk som föreställde pompejianska kvinnors bad och ställde ut dem på Academy of Fine Arts. Åren 1891-1892 genomförde han ytterligare studier vid konstakademin i München, där han kom att umgås med kända målare som Bruno Piglhein, Ludwig Thiersch och Carl Gustaf Hellqvist.

Efter sin återkomst till Berlin 1893 ägnade han sig främst åt porträtt- och historiemåleri. Han företog flera studieresor till Italien 1892, 1896/1897 och 1901/1902. Wilke var också engagerad i olika konstnärliga sammanslutningar och var regelbundet representerad vid de stora konstutställningarna i Berlin.

År 1917 fick han en inbjudan från Richard van Tongel till Güstrow för att skapa ett beställningsverk för van Tongels stålverk. Där etablerade han sig som en eftertraktad porträttmålare och skapade omkring 100 porträtt av borgarklassen i Güstrow. År 1921 blev Güstrow hans adoptivhem, där han bodde och arbetade fram till sin död.

Under sin tid i Berlin koncentrerade Wilke sig främst på historiska teman i sina verk, för att senare alltmer ägna sig åt mecklenburgska landskap. I dag finns 29 av hans målningar på Güstrows stadsmuseum.

Wilkes verk presenterades i olika utställningar, bland annat på den internationella konstutställningen i Berlin 1896, de stora konstutställningarna i Berlin mellan 1893 och 1916 samt separatutställningar på Rostocks stadsmuseum 1921, Museum am Alten Garten i Schwerin 1926 och Güstrows museum 1928. Hans verk fortsatte att visas postumt, t.ex. i en utställning med samtida målare på Mecklenburgs statliga museum i Schwerin 1939 och en kabinettutställning på Güstrows stadsmuseum 1994.