Hermann Lindenschmit

Hermann Lindenschmit (Karl Heinrich Hermann Lindenschmit) föddes i Frankfurt am Main den 13 september 1857 och dog i München den 8 oktober 1939. Han var en känd tysk målare och kom från en framstående konstnärsfamilj från Mainz. Hans farfars far, Johann Lindenschmit (1771-1845), var en välkänd tecknare, gravör och myntgravör, medan hans farfar, Wilhelm Lindenschmit den äldre, och hans far, Wilhelm Lindenschmit den yngre, också var verksamma som målare.

Efter att Hermann Lindenschmit 1863 flyttat till München utbildade han sig vid Wilhelmsgymnasium och senare vid Maximiliansgymnasium. Han visade tidigt prov på en talang för konst, vilket ledde till att han 1875 började i antikklassen vid konstakademin i München. Där studerade han under kända konstnärer som Alexander Strähuber och Ludwig Löfftz samt i sin fars, Wilhelm Lindenschmit den yngres, kompositionsklass. Hans konstnärliga utbildning kompletterades med studiebesök i Italien, Tyrolen, Sydtyrolen och de bayerska bergen.

Hermann Lindenschmit var framför allt känd för sina skildringar av figurscener och enskilda karaktärer från livet på landsbygden, som han skapade inspirerad av konstnärskretsen kring Franz von Defregger. Han var medlem i Münchens konstnärskooperativ och i konstnärsgruppen 48. Lindenschmit deltog för första gången i Münchens årliga utställning på Glaspalast 1883 och deltog regelbundet i utställningarna med målningar, akvareller och teckningar fram till 1930. Hans verk visades även i andra tyska städer och internationellt, bland annat i Bremen, Berlin och München.

För sina enastående insatser tilldelades Hermann Lindenschmit Guldmedaljen vid den internationella konstutställningen i München 1913. Några av hans verk, som kolteckningen ”Berättelsen”, förvärvades också av högt uppsatta personer som Joseph Goebbels och visades på viktiga utställningar som ”Stora tyska konstutställningen” i Münchens Haus der Kunst.