Joseph Roos

Joseph Roos, född i Wien den 9 oktober 1726 och död där den 25 augusti 1805, var en framstående österrikisk målare som utövade ett betydande inflytande under sin karriär, särskilt i Dresden i Tyskland.

Joseph Roos konstnärliga talang formades av hans familjearv, eftersom hans farfars far var den respekterade målaren Johann Heinrich Roos (1631-1685) och hans farfar Philipp Peter Roos (1651-1705). Hans far Cajetan Roos (1690-1770), även känd som ”Gaetano Rosa”, undervisade honom och förmedlade värdefull kunskap om måleri. Efter sin utbildning i Wien flyttade Joseph Roos vid 21 års ålder till Dresden, där han arbetade som dekorationsmålare under ledning av Giuseppe Galli da Bibiena.

Under sin vistelse i Dresden var Roos i hög grad involverad i restaureringen av operahuset i Zwinger, först 1749-1750 och senare i omgestaltningen 1753 under ledning av Giovanni Niccolo Servandoni (1695-1766). Tyvärr finns inga spår av detta arbete bevarade på grund av en brand i operahuset 1849.

Under tiden tillbringade Roos en tid i Berlin, där han skapade sex anmärkningsvärda teckningar, som nu förvaras i Berlins Kupferstichkabinett.

Från 1758 bosatte sig Joseph Roos permanent i Dresden, där han arbetade som hovmålare och lärare. När akademien grundades i Dresden 1764 utsågs han till ledamot av denna välrenommerade institution och undervisade i landskapsmåleri. Ett år senare blev han professor i landskapsmåleri.

Trots sina anmärkningsvärda konstnärliga och pedagogiska insatser i Dresden uppstod oförsonliga meningsskiljaktigheter mellan Joseph Roos och hans kollega vid akademin, Giovanni Battista Casanova, i vilka även deras elever var inblandade. Detta ledde till att Roos flyttade till Wien 1769, där han accepterade tjänsten som direktör för det kejserliga bildgalleriet och fortsatte att ge ett viktigt bidrag till konstvärlden. Hans konstnärliga arv och hans viktiga roll i konsthistorien värdesätts och uppskattas än idag.