Karl Clobes

Carl Clobes, född den 27 juli 1912 i Kassel och död den 15 januari 1996 i Tückelhausen, var en känd tysk målare som bland annat utförde väggmålningar, målningar för offentliga och sakrala utrymmen, glasmålningar och mosaiker.
Vid åtta års ålder uppmuntrades Clobes av en tecknings- och målarkurs som staden Kassel anordnade för konstnärligt begåvade barn. Från 1926 till 1929 lärde han sig måleriets hantverk samtidigt som han gick på School of Applied Arts i Kassel. Han fortsatte sin formella utbildning från 1930 vid Berlinakademin, där han studerade i professor Ferdinand Spiegels klass.
En formativ upplevelse för Clobes var en resa han företog tillsammans med sin bror i en egenbyggd segelbåt 1934/35. Den tog dem via Danmark till Frankrike, Italien och ända till Nordafrika. Tillbaka i Berlin blev han masterstudent vid den preussiska konstakademin på Pariser Platz. Där fick han många vänner, bland annat konstnärer som Hubert Berke, Arnold och Paul Bode, Emy Roeder och Gustav Seitz.
Åren 1940-1941 fick Clobes ett stipendium från Villa Massimo vid den tyska akademien i Rom. Samma år gifte han sig med målaren Elisabeth Freitag och fick fyra barn i detta äktenskap. Under andra världskriget tjänstgjorde han som soldat i Wehrmacht från 1943 till 1946 och blev krigsfånge. Efter kriget och förstörelsen av deras hem i Berlin flyttade familjen 1947 till Tückelhausen i Unterfranken.
Clobes blev känd för sin design av kyrkor under återuppbyggnaden av stiftet Würzburg. Han skapade fresker, mosaiker, glasmålningar och altartavlor i nybyggda kyrkor såväl som i renoveringsprojekt. Hans verk fanns inte bara i Unterfranken utan även i andra tyska städer som München, Schweinfurt, Münster, Marl, Borken och Berlin. Ännu 1990 arbetade han med restaureringen av en bevingad altartavla från 1300-talet i klosterkyrkan Nikolausberg i Göttingen.
Clobes företog många studieresor genom Europa, ända till Atlantkusten och Mellanöstern, och utforskade platser som Athosberget, Grekland, Medelhavsöarna och Mellanöstern.