Käthe Härlin
Käte Schaller-Härlin, född Härlin, (* 19 oktober 1877 i Mangalore, Karnataka, Indien; † 9 maj 1973 i Stuttgart-Rotenberg; fullständigt namn: Katharina Maria Schaller-Härlin) var en tysk målare känd för sina porträtt, stilleben och monumentala kyrkomålningar.
Härlin var det fjärde av åtta barn till den protestantiske pastorn och Indienmissionären Emmerich Härlin och hans hustru Anna Härlin, född Nast. Hon växte upp i Gruibingen. Hennes yngre syster var keramikern Dorkas Reinacher-Härlin.
Härlin gick på sin farbrors gymnasium i Göppingen, Härlinsche Töchterinstitut. Omkring 1893 påbörjade hon sina studier vid Stuttgarts konst- och hantverksskola under Magdalene Schweizer. På Württembergischer Malerinnenverein tog hon lektioner i nakenteckning för Rudolf Yelin d.ä. 1900-1904 studerade hon vid Damenakademie des Münchner Künstlerinnenvereins och publicerade sina första illustrationer i tidskrifterna Jugend och Meggendorfer Blätter. Studieresorna förde henne till Italien och Frankrike.
Under sommarhalvåret 1909 tog hon lektioner hos Adolf Hölzel på Kungliga Konstakademien i Stuttgart. År 1911 gifte hon sig med konsthistorikern och konsthandlaren Hans Otto Schaller från Stuttgart, med vilken hon fick dottern Sibylle. Hans Otto Schaller stupade vid Ypres 1917.
Schaller-Härlin var främst känd som porträttmålare och kunde försörja sig och uppfostra sin dotter tack vare ett stort nätverk. Hon målade porträtt av många kända personligheter, bl.a. Theodor Heuss och Elisabeth Mann.
År 1944 förstördes hennes hus och ateljé i Stuttgart, varpå hon flyttade till Eschach. År 1950 flyttade hon till Villa Schaller på Rotenberg i Stuttgart, där hon bodde fram till sin död. Käte Schaller-Härlin fortsatte att måla främst stilleben in i ålderdomen.
Tillsammans med kyrkoarkitekten Martin Elsaesser utförde hon vägg- och glasmålningar till olika protestantiska kyrkor i Württemberg, bl.a. till den protestantiska församlingskyrkan i Stuttgart-Gaisburg (1913), den protestantiska S:t Martinskyrkan i Oberesslingen (1918), den protestantiska S:t Blasiuskyrkan i Holzelfingen (1909), den protestantiska Lutherkyrkan i Baden-Baden Lichtental (1907 och 1910) och Eberhardskirche i Tübingen (1911).
Bland hennes verk finns illustrationer, sakrala vägg- och glasmålningar, porträtt, stilleben och landskapsmålningar. Giottostudierna i Florens formade hennes monumentala målarstil, som hämtade inspiration från jugendmåleriet och som ständigt moderniserades genom möten med verk av Henri Matisse, Maurice Denis och Paul Cézanne. Som kvinna spelade hon en nyckelroll i utformningen av sakrala väggar och fönster.
Käte Schaller-Härlins grav är belägen på Pragkyrkogården i Stuttgart.