Ludwig von Hofmann
Ludwig von Hofmann (* 17 augusti 1861 i Darmstadt; † 23 augusti 1945 i Pillnitz nära Dresden) var en betydande tysk målare, grafiker och formgivare. Hans verk, som skapades under sex decennier, kombinerar element från symbolismen och jugendstilen och visar också influenser från andra samtida konströrelser, från historicism till ny objektivitet. Hofmann var en av pionjärerna inom rörelsen ”New Weimar”.
Han var son till den preussiske statsmannen Karl Hofmann, som var premiärminister i storhertigdömet Hessen 1872-1876 och upphöjdes till ärftligt adelsstånd 1882 som handelsminister i Bismarcks kabinett. Hans farbröder var målarna Rudolf och Heinrich Ferdinand Hofmann.
Hofmann inledde sina studier vid konstakademin i Dresden 1883 och fortsatte sedan sin utbildning hos Ferdinand Keller vid Karlsruhes konstakademi. År 1889 studerade han vid Académie Julian i Paris, där han influerades av franska konstnärer som Pierre Puvis de Chavannes och Paul-Albert Besnard.
Från 1890 arbetade Hofmann som frilansande konstnär i Berlin och var medlem i ”Group of Eleven”, där även Max Klinger och Max Liebermann ingick. Under åren 1894-1900 tillbringade han mycket tid i Rom och i sin villa nära Fiesole, där han formade sin konstnärliga vision av ett modernt Arkadien. Från 1895 levererade Hofmann ett stort antal illustrationer till jugendtidningen ”Pan”. Han fick en liten guldmedalj vid den internationella konstutställningen i Berlin 1896 och blev 1898 medlem av ”Berliner Secession”. År 1899 gifte han sig med sin kusin Eleonore Kekulé von Stradonitz.
År 1903 utnämndes Hofmann till professor vid den storhertigliga konstskolan i Weimar, där han tillhörde det konstnärliga avantgardet i kretsen kring Harry Graf Kessler och Henry van de Velde och blev en viktig representant för rörelsen ”Nya Weimar”. Bland hans elever fanns Hans Arp och Ivo Hauptmann. Han hade en nära vänskap med Gerhart Hauptmann, med vilken han reste till Grekland 1907. Han samarbetade med van de Velde i flera byggnadsprojekt.
År 1916 blev Hofmann professor i monumentalmåleri vid konstakademin i Dresden. Bland hans viktiga verk från denna period märks utformningen av läsesalen i Tyska biblioteket i Leipzig (1919). Han illustrerade även litterära verk, bl.a. Leopold Zieglers översättning av Odysséen och Gerhart Hauptmanns Hirtenlied.
Under 1920- och 1930-talen drog sig Hofmann tillbaka något från offentligheten. År 1937 blev några av hans verk utfrysta som ”degenererad konst”, medan andra fortsatte att ställas ut. År 1941 tilldelades han Goethe-medaljen för konst och vetenskap. Hofmann dog i Pillnitz 1945 och begravdes på kyrkogården Maria am Wasser i Dresden-Hosterwitz.
Ludwig von Hofmann var medlem i det tyska konstnärsförbundet. Till hans beundrare och samlare hörde kejsarinnan Elisabeth av Österrike-Ungern, mecenaten August Freiherr von der Heydt, förläggaren Rudolf Mosse samt konsthistorikerna Heinrich Wölfflin och Wilhelm von Bode. Rainer Maria Rilke tillägnade 1898 Hofmann diktcykeln ”Die Bilder entlang”, inspirerad av Hofmanns teckningar. Thomas Mann uppskattade också Hofmanns arbete och hämtade inspiration från det till sin roman ”Det magiska berget”. Hofmanns målning ”The Source” hängde i Manns arbetsrum fram till hans död. Hugo von Hofmannsthal skrev ett förord till Hofmanns grafiska portfölj ”Tänze” (1905).