Numa Donzé
Numa Donzé föddes i Basel den 6 november 1885 och dog i Riehen den 25 oktober 1952. Han var en berömd schweizisk målare.
Numa Donzé var son till Charles Gustave Donzé (1838-1921) och Wilhelmine Klingele (1847-1917) och växte upp med sin syster Valerie och tre styvsyskon på Steinengraben i Basel. Hans talang för att teckna upptäcktes tidigt och uppmuntrades av hans föräldrar. Efter avslutad obligatorisk skolgång gick han på Allgemeine Gewerbeschule i Basel och undervisades av kända konstnärer som Fritz Schider och Rudolf Löw.
Liksom många andra konstnärer från Basel studerade Donzé i München under Heinrich Knirr och 1905 gjorde han en resa till Rom tillsammans med en tysk målarvän. År 1906 skapade han sitt mästerverk ”Befrielsen”, en idiosynkratisk tolkning av legenden om riddaren George, där han placerade den befriade i förgrunden istället för befriaren.
Donzés tidiga verk omfattade landskapsbilder från Rhen och Provence, som gav honom erkännande redan vid tjugo års ålder. Under och efter första världskriget tillhörde han den grupp av mörkt tonade målare som även omfattade Otto Roos, Paul Basilius Barth, Jean-Jacques Lüscher, Heinrich Müller, Otto Klein och Karl Theophil Dick. Denna grupp, känd som ”Basels klassiska generation av målare”, medförde en revolutionerande utveckling av konstscenen i Basel. Deras genombrott kom 1907 med en gemensam utställning på Kunsthalle Basel. De upprätthöll ett nära utbyte med andra konstnärsgrupper som ”Das neue Leben” och ”Rot-Blau” och hade ett betydande inflytande på Baselmåleriet fram till 1920-talet.
I slutet av 1907 reste Donzé till Paris, där han inspirerades av konstnärer som Gustave Courbet, Paul Cézanne och Paul Gauguin. Han bodde i ett gammalt kloster i Montmartre och delade ateljé med Jean-Jacques Lüscher. Under åren 1910-1915 utförde han viktiga verk, bland annat landskap från Alsace och Rhen samt stora väggmålningar som Livets allegori på fasaden till Basler National-Zeitung.
Från 1914 till 1918 tjänstgjorde Donzé som gränssoldat i aktiv tjänst. Under 1920-talet var han främst verksam som uppdragskonstnär och skapade bland annat väggmålningen ”Johannes der Täufer” på uppdrag av Kunstkredit Basel-Stadt. Tillsammans med Paul Basilius Barth och dennes son Heinrich Barth reste han 1922 till Algeriet, ända till Biskra.
År 1926 skapade Donzé fresken ”Weinernte” till fasaden på Rebleutenzunft på Freie Strasse i Basel. Han deltog också i internationella utställningar, bland annat den 18:e Biennale di Venezia 1932.
De sista åren av sitt liv tillbringade Numa Donzé hos sin syster Valerie Brunner-Donzé och hennes man i Riehen. Under denna tid gjorde han ofta resor till Italien, Paris, Provence, Balearerna, Markgräflerland och San Nazzaro i Ticino, där han målade många landskap, bland annat i Baselregionen.
Han begravdes bredvid sin långvariga flickvän Helene Jetzler på Hörnli-kyrkogården i Riehen. Jean-Jacques Lüscher höll i dödsannonsen för Numa Donzé, hans uppskattade konstnärsvän.