Otto ACKERMANN-PASEGG

Otto Ackermann, född den 14 februari 1872 i Berlin och död den 31 maj 1953 i Düsseldorf, var en betydande tysk målare som främst specialiserade sig på landskap, havslandskap och porträtt.

Ackermann fick sin konstnärliga utbildning genom privata målarlektioner i den berömde marinmålaren Hermann Eschkes ateljé i Berlin. Han företog studieresor till Italien, Belgien och Holland, varvid hans vistelse i Katwijk 1905/1906 är särskilt anmärkningsvärd. Från 1897 bodde han i Düsseldorf, där han ingick i officersföreningen för Landwehr-distriktet i Düsseldorf och blev känd som målare av landskap från nedre Rhen. År 1897 gifte han sig med Gertrud Steven från Köln, med vilken han fick sonen Carl-Josef (1898-1938), som senare blev känd som arkitekt och regeringsarkitekt. Under första världskriget tjänstgjorde han med kaptens rang. I juni 1915 förlorade han sin 14 år yngre bror Kurt, som var andre befälhavare på luftskeppet LZ 37 och som sköts ned av Reginald Alexander John Warneford när han flög över Gent.

Ackermann var en tidig medlem av Deutscher Künstlerbund och var konstnärligt aktiv i Düsseldorf, där han var medlem av Düsseldorfer Künstler-Vereinigung 1899 och Künstlerverein Malkasten från 1898 till 1953. Han innehade även ordförandeskapet från 1932. Under den nationalsocialistiska eran anpassades Malkasten och Ackermann utsågs till ny ordförande för föreningen 1934 efter en stadgeändring. I denna roll uteslöts 1935 nio medlemmar av ”icke-arisk” härkomst ur föreningen. På grund av påtryckningar från NSDAP tvingades han dock att ge upp ledarskapet för föreningen 1938. Ackermanns konstnärliga kvarlåtenskap förvaltas av Rheinisches Archiv für Künstlernachlässe i Bonn. Han avled i sin lägenhet på Hünefeldstraße 8 till följd av en olycka i hemmet där han ådrog sig en skallfraktur.

I sina målningar föredrog Ackermann motiv från nedre Rhen, den belgiska, holländska och tyska Nordsjökusten samt från Mecklenburg och den nordtyska slätten. Han deltog i utställningar i Düsseldorf, Berlin och München långt in på 1920-talet. En höjdpunkt var hans deltagande med målningen ”Platz im Schnee” i Deutscher Künstlerbunds 3:e årliga utställning på Grand Ducal Museum i Weimar. Han ställde även ut sina verk i Dresden, Berlin, München och i sitt adoptivhem Düsseldorf 1904 och 1906. Han fick utmärkelser i Barcelona 1907 och 1911, i Klagenfurt 1912 (österrikiska statens medalj) och i Salzburg 1914.