Otto Pippel

Otto Eduard Pippel föddes den 10 februari 1878 i Łódź, Vistula Land, i det ryska imperiet. Han var en tysk målare och är en av de mest betydande sena impressionisterna i södra Tyskland.

Efter att ha kommit in på School of Applied Arts i Strasbourg 1896, där han studerade för Anton Seder, avslutade han sin utbildning i Karlsruhe för Friedrich Fehr och Julius Hugo Bergmann. Han fortsatte senare sina studier hos Gotthardt Kuehl vid Dresdenakademin. En formativ vistelse i Paris 1908 förde honom i kontakt med de franska impressionisterna. År 1909 bosatte han sig slutligen i Planegg nära München.

Pippel var medlem i ”Luitpoldgruppe” och presenterade sina verk i München för första gången 1912. Mellan 1911 och 1931 deltog han regelbundet i Glaspalast-utställningarna med sammanlagt 55 verk. Från 1917 var han medlem i Münchens konstnärskooperativ.

Under första världskriget tjänstgjorde han som tolk i krigsfångelägret Lechfeld tack vare sina kunskaper i ryska och polska. Trots sina konservativa naturskildringar ställdes hans verk ut även under nazitiden. Han anslöt sig till NSDAP i november 1939.

Pippel avled den 17 maj 1960 i Planegg, där också hans grav finns. Hans omfattande konstnärskap omfattar främst landskap, stilleben och stadsbilder. Hans verk kännetecknas av en impasto, en skimrande färgapplicering som försöker fånga ljus och luft i bilden. Hans stil förblev i stort sett oförändrad genom åren i impressionistisk mening, även om expressiva ansatser ibland kan skönjas.

Verk av Otto Eduard Pippel finns bl.a. på Städtische Galerie im Lenbachhaus och Städtische Galerie Rosenheim.