Rudolf Hesse

Rudolf Hesse, född den 13 juli 1871 i Saarlouis och död den 22 maj 1944 i München, var en framstående tysk målare och grafiker vars mångsidiga konstnärskap omfattade oljemålning, akvarellmålning, teckning, etsning, torrnål och vernis mou.

Hesse föddes som son till köpmannen Michael Hesse och utbildade sig till en början till affärsman. Hans passion för konst ledde dock till att han studerade för Nikolaus Gysis vid Royal Bavarian Academy of Fine Arts i München 1896-1901. Under denna tid anslöt han sig till den krets som kallades ”Die Niederländer” och som samlade konstnärer, advokater, officerare och affärsmän. I denna krets använde Hesse namnet ”Van der Huye” i den vanliga namnvariationen.

Mellan 1901 och 1905 tillbringade Hesse en tid i Paris, där han skrev in sig på Louvren för att kopiera verket ”Le Christ au tombeau” av Jusepe de Ribera. Han återvände till München 1906 och gifte sig i augusti 1908 med målaren Felicitas Tillessen, med vilken han fick tre barn: Lilly (född 1909), Werner (född 1910; död 1945, själv målare och illustratör) och Renate (född 1912). Efter att Hesse 1910 flyttat till Koblenz grundade han en målarskola där. Familjen återvände dock till München 1912, där Hesse bodde fram till slutet av sitt liv.

Rudolf Hesse blev 1916 fullvärdig medlem i Münchens konstnärskooperativ och medlem i gruppen ”48”, som tillhörde kooperativet. Under nationalsocialismen uppskattades han till en början för sina porträtt, men hans samhällskritiska verk stötte på patrull. Ett verk med titeln ”Döden som schackspelare” konfiskerades och förstördes, och hans karikatyrer förbjöds.

I samarbete med boktryckaren Heinrich Graf producerade han grafiska portfolios. Hesse ägnade sig också åt kommersiell konst och skapade bokdekorationer och reklamgrafik. Hans arbete innehåller också många karikatyrer. Han arbetade för olika tidskrifter som ”Fliegende Blätter”, ”Die Jugend”, ”Kladderadatsch”, ”Simplicissimus” och ”Velhagen & Klasings Monatshefte” samt för bokförlag, för vilka han gjorde illustrationer. År 1903 gav han ut barnboken ”Fritz und Heinrich” av Georg Friedemann, som han illustrerade, och 1912 följde ”Spaß muß sein” (Piper & Co-Verlag München). Den senare var ett album med 80 teckningar i tusch och bidrog starkt till hans rykte som enastående illustratör och karikatyrtecknare. Vissa av hans verk påminde om konstnärer som Van Dyck eller Rembrandt, t.ex. en bild av korsfästelsen där ljuset sken runt den korsfäste mannen som var omgiven av mörker. Ändå var hans verk alltid självständiga skapelser. Genrescener i hans verk påminde om holländskt genremåleri och vittnade om hans mångsidighet och konstnärliga uttrycksfullhet.